I torsdags kom äntligen Ludde hem efter 12 dagar i Norge. Oj vad han var efterlängtad.

Så på fredan duschade jag, kammade håret, kastade på mig lite smink och svidade om från sunkkläderna till nåra som var respektabla att ha bland folk och drog mig på stan. Inhandlade ett par nya täckbyxor och ett par nya vantar åt mig själv, träffade Malin och Markus på opalen så stannade och surrade och tog en te med dom och bara strosade runt på stan.

Alltså all cred till ensamstående mammor och pappor. Ni gör ett grymt jobb.

Sen blev det ju extra jobbigt eftersom vi har varit lite isolerade och inte kunnat umgås med så många under den här tiden. Barnen har som stampat på varandras och på mina nerver.

Hardy är än inte helt frisk, men Ludde är ledig måndag och tisdag så jag har varit på jobbet idag och ska tillbaka dit imorgon. Har saknat mina gamlingar och arbetskamrater. Jag är ledig på onsdag så jag håller mina tummar på att som två sista kopporna nu har hunnit torka tills på torsdag så dom kan fara på förskolan.

Alexander fick åka och sova över hos Maria idag. Han och Joline har ju inte träffas på ett tag nu så dom har saknat varandra, Söt ungarna där, kan hända att om är lite mera som syskon än som kusiner.

Hardy drog en riktig långsovare igår (närmare tre timmar) så jag och Alexander (mest jag) grävde en koja i våran stora snöhög vi har på gården. Riktigt fin blev den. Det finns utvecklingspotential på den också om man vill fortsätta gräva. Jag tänker att jag tar det nästa gång jag får ett il. Kan bli en riktigt stor en.

Får håla tummarna för att det inte snöar så mycket mer så att traktorn skottar igen den.

Det här hade jag väl kunnat räkna ut med lilltån,men jag hade ett litet hopp igår att vi skulle få umgås med folk igen och att jag skulle få fara på jobbet och barnen på förskolan I veckan. Men icket. 

Hardy har snurrat runt som fan hela natten så det blev inte så många timmars sömn. På morgonen så kom dom små prickarna. Jaha, bara att eingavtill jobbet och byta VAB barn då.

Det är ju lika att få det bortstökat men så himla typiskt att det skulle hända nu medan Ludde befinner sig i Norge och krigar. Han kommer hem på torsdag, så på fredag vet jag en mamma som tänkt fara iväg på stan en sväng. Alldeles själv!

Stackarn har mycket mera prickar än vad Alexander hade. Än är han inte så värst brydd och jag hoppas att det håller i sig!

Japp! Efter vattkoppor kommer tydligen svinkoppor.

Hämtade barnen på förskolan i går när en av fröknarna sa att dom misstänkte att skorpan Alexander hade vid näsan nog var en svinkoppa, så vi tog oss en tur till vårdcentralen där dom konstaterade det. Kul!

Då är det bara att hålla sig hemma då. Jag känner att lönekontot kommer bli riktigt fett nästa månad.

Och det är ju självfallet att dom åker på något sånt här nu när Ludde är och krigar i Norge. 

Hardy sitter vid frukosten för nån dag sen och tittar på sin mugg. Han pekar på den och säger:

"-Apa"

Jag blir helt överlycklig och ba:

"-Ja! Apa, va duktig du är!"

Alexander tittar på Hardy lite trött och tittar på mig:

"- Men mamma, det heter inte apa. Det heter faktiskt gorilla."

 

Han var alltså inte lika imponerad...

Vattkopporna. Har haft extra koll på Hardy i en och en halv vecka och kikat efter prickar eftersom han hade feber för ett tag sen men ingenting.

Men nu i morse hade Alexander en prickar i ansiktet men jag tänkte inte mer på det, sen när det var dags att byta kläder till förskolan så hade han ett gäng prickar på ryggen. Så det var bara att stanna hemma.

Lite bitter är jag över att vi har klivit upp före faan och att jag hade hunnit klä på mig och fixa mig. Hade ju kunnat skrota runt i morgonrock hur länge som helst. Tur är att han verkar inte alls brydd I dom (än så länge) hoppas på att det håller i sig.

Jaha då var man på fel sida av 30 strecket helt plötsligt. Än så länge har jag faktiskt ingen åldersnojja, det känns som om jag har gjort det jag ville innan jag fyllde 30. Två barn, ett hus, en man och ett fast jobb. Krisen kanske kommer när jag fyller 35 och rakar av mig håret och festar som om jag vore 15. Det får vi se då ;)

Den stora dagen firades på jobbet med en delad tur, på mina lediga timmar passade jag på att träna och strosa runt på stan (alldeles själv).

Vi firade helgen innan eftersom att både jag och mamma jobbade och Maria skulle på möhippa när vi fyllde år. Monica och Lasse fick hyra en lokal domhar vid lägenheten och där samlades vi hela släkten plus några vänner och åt pajer och tårta. Så skönt att slippa ha det hemma, här blir det så uppdelat eftersom köket inte är så stort. Där kunde vi sitta och äta alla samtidigt och barnen kunde härja runt. Slapp jag även städa innan alla skulle komma.

Presenterna då, dom bestod av 2 renskinn, ett dagsspa på clarion (Maria var tydligen tvungen att följa), en bok, en tornedalssked, presntkort på Hemma hos Molly och på Boden handel, en elektrisk fot fil och smorsel, ett halsband med barnens namn på och smycken som jag ska få välja själv. Så jag blev mer än nöjd för allt.

Festen blir vid ett senare tillfälle, typ till sommaren när det är varmt och när Ludde är hemma. Det är så mycket övningar nu och snart åker han tillbaka till Hamlstads så det kändes bättre att skjuta å det ett tag.

 

Jag hade inte räknat med att mina vänner och släkt skulle fixa något för mig, Men förra torsdan skulle Ida komma och käka middag och se film med barnen. När jag pratade meed Maria på telefonen tidigare på dan så tyckte jag att hon lät lite konstig och mycket riktigt, när det plingade på dörren vid 17 tiden kom Ida, Heli, Maria, Marika, Malin J, Camilla och Malin K in ramlandes, Så det var bara att hoppa in i duschen och göra sig snygg. Sen for vi till bowlingen där vi mötte upp Moa och Sandra. Det blev en riktigt rolig kväll. Vårat lag vann och det har vi bara Maria att tacka för. Hon gjorde så många strikes så i slutet var det ingen som orkade gratta kvinnan.

Det roliga var att dagen innan hade jag och några av Camillas kompisar tagit henne på mat och bowling i Lule för att förtidsfira hennes 30 års dag, Maria hade varit lite svettig när jag sa att Camilla skulle komma hem, för det var något som jag egentligen inte skulle veta. Så går det när människor har småsystrar som skvallrar ;)

Jag är så tacksam att både Malin K och Camilla tog sig tid och råd att ta sig upp från Malmö. Det var faan guld värt!

Nu är väl nästa steg att han ska sova en hel natt i sin egen säng men då ska man orka ta den striden och jag är inte riktigt där än. 

Då har jag jobbat i en vecka nu. Första dan grundade jag med att jobba över 4 timmar. Tänkte att det är lika att passa på medan Ludde  är hemma, blir lite svårt att jobba extra när bägge två jobbar.

Jag känner verkligen  att jag trivs där, det känns som om jag har kommit hem. 5 av pensionärerna var kvar sen jag var där sist för över 3 år sen. Det sköna är att även om jag inte har koll på dom andra 10 så har jag koll på allt runt om, det går fort så känns det inte alls som om man har varit borta.

Kring jul var vi in i en skoaffär med ungarna, jag hittade ett par jättefina fin skor åt Alexander och visade han dom. Då kontrade han med att visa mig ett par glittriga klackiskor som han tyckte var mycket finare. Och det kan jag förstå eftersom då jag visade bara var svarta. Men jag kände att 300:- för något han inte kommer använda så ofta var lite mastigt. Så nu när vi var förbi till Marika så hade dom köpt ett par glittriga skor åt han med Elsa på när dom var i Thailand.  Han var lite skeptisk först men så fort han fått på sig dom tyckte han att dom var super fina.

I bilen på vägen hem förklarade han att när han har på sig sina Elsa skor, sin Elsa klänning, sin krona och sitt trollspö då är han Elsa. Men när han inte har på sig det utan har sin batman tröja då är han batman!

Älskade unge, du är så klok!

Nu är alla helgdagar förbi och jag har officiellt börjat jobba igen efter mammaledigheten, sen att det föll in sig så bra så att jag börjar med en tre dagars ledighet det är inget jag klagar på. Så tisdag sätter jag min fot på Ågården plan 3.

Julen har varit bra. Vi firade i vanlig ordning med mina föräldrar och Maria, med Luddes föräldrar och bror och med Robins föräldrar. Det är så skönt att ha alla samlade så att man slipper fara runt och flänga med ungarna. I år föll lotten på mamma och pappa att vara julvärdar. Vi kör alltid med knytkalas och det är stående rätter varje år så att inte en stackare behöver stå och laga mat för ett helt kompani.

Tomten kom och Alexander och Joline tyckte att det var spännande. Hardy var lätt skeptisk och höll sig ganska hårt i morfars hand men något paket tog han från han. Emilia satt och kollade läget i soffan och tröck sig i farfars knä. Tomten och Robin hade tydligen samma smak av örhängen vilket Joline var snabb på att snappa upp. Så nästa år kanske det är dags att byta tjänster med någon i närheten. Dom börjar bli för smarta.

 

Nyår spenderades här hemma. Ida och Birger med barn kom förbi. Ungarna fick den lyxiga maten korv och skruvmakaroner innan vi drog oss till stan för att se fyrverkerierna. Sen blev det hem och göra iordning förrätten till oss medans barnen lekte. Så skönt att ha gett dom mat innan så behöver man inte känna sig stressad av att få den färdigt fort eller för att dom inte ska tycka om. Vill dom smaka så får dom annars har dom roligare att leka runt än att sitta vid bordet och lyssna när vi surrar. Precis när vi ätit färdigt förrätten ropar Bill från vardagsrummet där han och Alexander sitter och äter chips. Då har Alexander kräkts över deras lilla bord. Nämen gott nytt år då..

Dom stannade kvar och åt middag och efterrätten, resonerade att dom är ju ändå smittade men någon övernattning blev det inte som det var tänkt från början. Så vid 22 åkte dom hem och barnen somnade kring 23 så jag och Ludde skålade in det nya året med pommac framför tvn. Men det var trevligt så länge det varade.

Men det är någon mysko magsjuka. inge kräk på nyårsdagen men igår kräktes han både till lunchen och sen på natten. Så vi kan ju trösta oss med att det inte är någon vinterkräkhistoria iallafall... (än så länge)

 

2015 var året som jag

 

* Sprang en halvmara

* Sprang tjejmilen

* Äntligen fick mig en egen 100% rad

* Hängde lite i Halmstad

* Provade på ensam livet med två barn under veckorna (ni som är ensamstående är fan mina idoler)

* Kände ännu mera tacksamhet för att jag har fått två friska barn, alla har inte den turen...

* Var mammaledig för sista gången, nu blir det bara strödagar

* Börjar förstå att vi inte är odödliga och att livet kan vara riktigt orättvist.

* Fått se mina barn utvecklas ytterligare ett år och få glädjas åt deras framsteg

 

Nu ser vi framemot 2016

Året då jag fyller vuxen på riktigt ;)

 

Igår samlades vi 8 småbarnsföräldrar hemma hos Hanna och Chrille för en glöggprovar kväll med lite tapas till. Jag är egentligen inte så mycket för glögg men det var förvånansvärt gott. 

Tyvärr var Annlou och Ted tvugna att kasta in handduken tidigt pga av magsjuka men vi andra forsatte strakt fram till tre på natten.

Det surrades i höger och vänstervarv och samtalsämnen hoppade mellan treårstrots och kyrkbussar. Måste berömma Hanna och Chrilles barn som lyckades sova sig igenom surret och skratten.

Julklappasleken lekte vi också, alla hade köpt något för 50:- så lottades paketen ut genom tärningsslag och man fick sno av varandra, 

Jag fick en mugg och Ludde fick en termos fylld med irish coffee (fyndigt)

En riktigt höjdar kväll!!

 

 

 

Sen måste jag tycka att en av våra presenter var himla fyndig. Ett "När barnen har somnat" kit bestående av en liten rödvinsflaska, micropopcorn och två kondomer..

Istället blev det en innedag där båda barnen sovit lunch i typ två timmar, jag har sett "Teen mom 2" maraton på mtv, Alexander har bara sprungit runt i kallingar heeela dan, barnkanalen har gått varm och lördagsgodiset har tagit slut. Jaja, nya tag imorgon. Då ska Nova firas och det ska hinnas med en sväng på julskyltningen.

Var igår och fick snosa lite på Novas lillasyster Freja. Man glömmer hur himla små dom är! 

Jag och Maria har haft Freja som vårat pilotprojekt och sytt henne en babywrap hon kan ha i babyskyddet. Den var lite sne men inget man ser när den är på plats. Så det där lär vi sy fler gånger, har bara nå små grejer som ska finslipas. 

Nä fånga in barnen och borsta nå tänder kanske.

- Okej!"

Jag stålsatte mig för att ta fighten hos Robin men den kom inte. Han kom in en gång i köket och frågade om glass. När han fick ett "nej" gick han till Joline och grinade en liten stund men han var medveten om varför han inte fick. Jag hoppas att han nu har lärt sig att för att få fika måst man äta, men det kan lika gärna vara att vi får köra samma flera gånger.

I lördags var det dags för Emilies möhippa. Vi var 14 stycken snödräkt klädda brudar som stormade in vid 09:00 och överraskade henne i duschen. Minen var helt enkelt obetalbar, det bästa var när hon fick syn på sin syster som tagit sig upp från  Göteborg för att kunna vara med, jag lovar att inte ett öga var torrt.

Sen begav vi oss till Åberget där hon och dom som ville testa fick prova på firning nedför en klippa. Lunch ute och sen var det in i bilarna igen och mot Area 66 för lasergame. Mitt lag krossade dom andra, jag kan tyvärr inte ta på mig så mycket av äran utan det var tack vare våran lilla sniper Maria som alltid låg minst 1000 poäng före tvåan. Men det viktaga var väl att Emilie inte skulle vinna och uppdraget lyckades vi mycket bra med.

Sen bar det iväg ytterligare till Strand där Britta höll i ett träingspass och sen fick vi även prova på poledance med vanliga lösa pinnar, men det funkade lika bra.

Sen efter lite dusch och piff fick vi i oss pizza och Emilie fick svara på frågor som hennes blivande redan svarat på. Tror att hon prickade in 4 av 14.. :)

Till och med att vi var sju tappra som tog oss ut på en krogrunda där på kvällen. Det var sjukt längesen det hände. Kan ju säga att vi var bland dom äldre där men vad gjorde det, kul var det. Sen att vakterna på allstars är lite humorbefriade är ju lite tråkigt men det går inte att göra något åt tydligen...

Hade sån tur att Monica och Lasse befann sig i Uppsala under helgen så jag kunde låna deras lägenhet. Riktigt skönt att få sova ostört när man kommer hem kring 02:30.

söndan var lite seg men ändå inte värst och det var skönt. Man vill ju kunna halv fungera iallafall och inte bara ligga och tycka synd om sig i soffan.

Nä, en helt fantastisk dag och Emilie var tydligen väldigt nöjd och det är ju det som räknas.

 

Tre kalas hann vi ha för pojken. Först på torsdan när han fyllde år kom dom allr närmaste farmor, farfar, mormor, morfar och Maria med familj. På lördan när Ludde kommit hem kom resten av släkten och på söndag hade han kompisarna här.

Han fick bjuda 4 kompisar så det blev Bill, Vilgot, Stina och Nova (han hade även bjudit Novas kanin Lille Skutt men tyvärr kunde han inte komma). Det var ett riktigt lugnt kalas. Dom lekte jätte bra allihopa. Och presenterna blev han väldigt glad över.

Älskade unge! Hela tre år har du funnits och det känns som om du alltid varit här. Det är så roligt att se alla framsteg, hur du utvecklas och alla dina små funderingar (nog för att frågan "varför" kan driva mig till vansinne vissa dagar, men frågar man inte får man inget veta)

Idag är det min sovmorgon och kan jag somna om då? Självklart inte. Så jag slösurfar för att få ligga och dra mig ett tag iallafall. 

Hardy har haft en gormig natt. Snurrat fram och tillbaka helst velat ligga på min arm och när min arm har somnat och jag försökt dra bort den har han vaknat. Nu på morgonsidan kände jag att han var varm så det är säkert feber som spökar. Antat att det är vattkoppor som är på G, har som väntat dom sen Emilia fick. Det är både och, skönt att få göra bort det nu när dom är små och jag ändå är hemma men det hade kanske varit bättre om inte Ludde var borta under veckorna. Fast man vet inte hur dom reagerar, han kanske inte är brydd i dom. Får hoppas på det bästa helt enkelt.

Jag skrev ett långt och bra inlägg om våra två veckor i Halmstad men lyckades självklart radera bort det. Så nu blir det den korta versionen.

Två veckor hemifrån är ganska lång tid, speciellt med två barn i en lägenhet som inte riktigt är anpassat efter barn (vilken lägenhet är det?!) och när man inte har någon bil att ta sig runt med, men vi höll oss ändå underhållna under dagarna. Det fanns en öppen förskola i närheten, fina lekparker och på bibblo fanns det också saker att roa sig med. Måste säga att som mammaledig i Halstad finns det ganska mycket att hitta på. Men nog är det himla skönt här hemma där man har släkten och vännerna runt omkring sig. Människor som flyttar flera 100 mil från sina familjer och sen självla skaffar barn gör det verkligen bra. Jag är bortskämd med att ha någon jag kan ringa och fara och lämna dom hos om man behöver storhandla t.ex. och inte känner för att ta med sig barnen.

Första helgen vi var där var vi med Burström (Luddes barndoms kompis), hans tjej och deras två barn. Det var kul att träffa dom för det var ett tag sen, se hur dom fått det i ny huset. Sista helgen satte vi oss på tåget till Malmö för att hälsa på Malin, hann även med att träffa Camilla på söndan innan hon drog mot Thailand. Malmö är också en fin stad men vi har ju som varit vid fel tidpunkt. Sommaren är nog bättre att vara där. Måste ta mig råd och framförallt tid att masa mig ner till sommaren.

När vi kom hem märktes det att barnen hade saknat hemmet, leksakerna och att få fara runt som dom vill, för även fast man försöker att det ska var som hemma så är man ändå och passar och säger till när dom drar runt på saker. Man vill ju helst inte störa grannarna så mycket heller. Så dom drog fram i princip allt när vi kom hem. Men jag kände att nu har jag varit på dom i 2 veckor så det är bara att låta dom hållas.

Även om det har varit mysigt att vara alla fyra där nere så har vi beslutat att jag och barnen inte reser ner något mer, det drar iväg i pengar och Ludde sitter på dagarna och har dåligt samvete för att han pluggar och vi "bara" är i lägenheten. Så då är det bättre att vi håller oss hemma så får han komma hem på helgerna.

Det är ju inte så värst länge kvar den här svängen iallafall.

 

 

Snart är det dags att börja jobba igen, det slår mig ibland att nu är det verkligen inte länge kvar. Det ska bli skönt att få komma in i det igen men samtidigt kommer jag att sakna att vara hemma. Man har gjort sig egna rutiner och det känns som om jag oftast har fullt upp så hur jag ska hinna med att jobba också det vet jag inte ;)