En bit på vägen
Nu har Hardy äntligen lärt sig att komma över till oss på natten. Nu behöver vi inte gå upp för att hämta han utan helt plötsligt står han bara vid sängen och vill upp.
Nu är väl nästa steg att han ska sova en hel natt i sin egen säng men då ska man orka ta den striden och jag är inte riktigt där än.
Då har jag jobbat i en vecka nu. Första dan grundade jag med att jobba över 4 timmar. Tänkte att det är lika att passa på medan Ludde är hemma, blir lite svårt att jobba extra när bägge två jobbar.
Jag känner verkligen att jag trivs där, det känns som om jag har kommit hem. 5 av pensionärerna var kvar sen jag var där sist för över 3 år sen. Det sköna är att även om jag inte har koll på dom andra 10 så har jag koll på allt runt om, det går fort så känns det inte alls som om man har varit borta.
Kring jul var vi in i en skoaffär med ungarna, jag hittade ett par jättefina fin skor åt Alexander och visade han dom. Då kontrade han med att visa mig ett par glittriga klackiskor som han tyckte var mycket finare. Och det kan jag förstå eftersom då jag visade bara var svarta. Men jag kände att 300:- för något han inte kommer använda så ofta var lite mastigt. Så nu när vi var förbi till Marika så hade dom köpt ett par glittriga skor åt han med Elsa på när dom var i Thailand. Han var lite skeptisk först men så fort han fått på sig dom tyckte han att dom var super fina.
I bilen på vägen hem förklarade han att när han har på sig sina Elsa skor, sin Elsa klänning, sin krona och sitt trollspö då är han Elsa. Men när han inte har på sig det utan har sin batman tröja då är han batman!
Älskade unge, du är så klok!
Jul och nyår (och hela den biten)
Nu är alla helgdagar förbi och jag har officiellt börjat jobba igen efter mammaledigheten, sen att det föll in sig så bra så att jag börjar med en tre dagars ledighet det är inget jag klagar på. Så tisdag sätter jag min fot på Ågården plan 3.
Julen har varit bra. Vi firade i vanlig ordning med mina föräldrar och Maria, med Luddes föräldrar och bror och med Robins föräldrar. Det är så skönt att ha alla samlade så att man slipper fara runt och flänga med ungarna. I år föll lotten på mamma och pappa att vara julvärdar. Vi kör alltid med knytkalas och det är stående rätter varje år så att inte en stackare behöver stå och laga mat för ett helt kompani.
Tomten kom och Alexander och Joline tyckte att det var spännande. Hardy var lätt skeptisk och höll sig ganska hårt i morfars hand men något paket tog han från han. Emilia satt och kollade läget i soffan och tröck sig i farfars knä. Tomten och Robin hade tydligen samma smak av örhängen vilket Joline var snabb på att snappa upp. Så nästa år kanske det är dags att byta tjänster med någon i närheten. Dom börjar bli för smarta.
Nyår spenderades här hemma. Ida och Birger med barn kom förbi. Ungarna fick den lyxiga maten korv och skruvmakaroner innan vi drog oss till stan för att se fyrverkerierna. Sen blev det hem och göra iordning förrätten till oss medans barnen lekte. Så skönt att ha gett dom mat innan så behöver man inte känna sig stressad av att få den färdigt fort eller för att dom inte ska tycka om. Vill dom smaka så får dom annars har dom roligare att leka runt än att sitta vid bordet och lyssna när vi surrar. Precis när vi ätit färdigt förrätten ropar Bill från vardagsrummet där han och Alexander sitter och äter chips. Då har Alexander kräkts över deras lilla bord. Nämen gott nytt år då..
Dom stannade kvar och åt middag och efterrätten, resonerade att dom är ju ändå smittade men någon övernattning blev det inte som det var tänkt från början. Så vid 22 åkte dom hem och barnen somnade kring 23 så jag och Ludde skålade in det nya året med pommac framför tvn. Men det var trevligt så länge det varade.
Men det är någon mysko magsjuka. inge kräk på nyårsdagen men igår kräktes han både till lunchen och sen på natten. Så vi kan ju trösta oss med att det inte är någon vinterkräkhistoria iallafall... (än så länge)
2015 var året som jag
* Sprang en halvmara
* Sprang tjejmilen
* Äntligen fick mig en egen 100% rad
* Hängde lite i Halmstad
* Provade på ensam livet med två barn under veckorna (ni som är ensamstående är fan mina idoler)
* Kände ännu mera tacksamhet för att jag har fått två friska barn, alla har inte den turen...
* Var mammaledig för sista gången, nu blir det bara strödagar
* Börjar förstå att vi inte är odödliga och att livet kan vara riktigt orättvist.
* Fått se mina barn utvecklas ytterligare ett år och få glädjas åt deras framsteg
Nu ser vi framemot 2016
Året då jag fyller vuxen på riktigt ;)