Anledning 357 till varför min son gråter:

 för att han kan helt enkelt.

Han är i en lätt känslig period just nu, det räcker att man säger "Nej" åt han för att han ska börja grina, ser han mig lämna rummet grinar han, råkar jag passera utan att ta upp han grinar han, får han inte som han vill grinar han, tittar nån på han konstig grinar han, passerar Ludde han grinar han.

Ni hör ju att det är som himmelriket här hemma just nu. Håller tummarna för att den här fasen inte varar så värst länge.

 

Ibland har han faktiskt anledning till att grina, som igår när han först skallar elementet så att han fick ett rött sreck i pannan och sen var det dörrposten till vardagsrummet som skallades så han fick ytterligare en bula. Snyggt vännen!

 

Förlåt, men tack gode gud för att det är likadant hemma hos er, då tyder det ju nämligen på att det är en fas och inte ett permanent tillstånd. /En som snart lägger ut sin yngsta dotter på blocket ;)

Jag förstår hur du tänker, det är som skönt att veta att andra också har det lika jävligt ;)