Ska det vara så här enkelt?
Nu när Ludde har varit borta ganska mycket på övningar de senaste veckorna har jag konstaterat att vi måste verkligen lära Alexander att somna själv. Det är som lite jobbigt att först läsa en bok för han och sen ligga i sängen tills han har somnat och samtidigt hålla Hardy nöjd och om han är nöjd och skrattar ja då stör han ju Alexander som börjar gorma och vill leka och surra med han. Så igår var det dagen D. Jag har förberett mig på att det skulle bli mycket gråt och skrik dom första kvällarna men har tänkt att det är bara att härda ut det.
Igår kom han upp en gång, Ludde gick tillbaka med han, han grinade i kanske två minuter ( och det var inte ens ett riktigt gråt utan mera protest) sen sjöng han lite och slocknade. Idag sa han "mamma" en gång när jag gick ut sen knäpp tyst. Gick och kikade efter 20 min och han snarkade. Var det så här enkelt?!
Varför har vi då inte gjort det tidigare?!
Eller vaggar han in oss i någon falsk trygghet nu och för att bli hysterisk om någon dag?
Eller så var han helt enkelt mogen just nu. Vilket som så är det himla skönt.
Premiär dop för Hardy idag på nordpolen. Jag tror att han också kommer att bli ett vattendjur som sin far och bror, vilket betyder mer ostörd solning till mamman i familjen ;)
Den magiska åldern.
3 månader är nån sorts milstolpe, då känns det som det mesta faller på plats.
Helt plötsligt kan man lägga ner han själv utan att han panikskriker efter 2 sekunder om det inte rör sig, han kan roa sig själv i babygymmet medan man sitter själv och äter frukost, han är med på ett annat sätt och tar in saker som händer runt omkring, man ser att när Alexander kommer att han lyser upp, han har lärt sig lägga sig på sidan och jag tror inte att det är länge innan han tar sig runt och det bästa: inge mera klet i ögat. Nu kan pojken äntligen titta med bägge ögonen!
Vad hände?!
Här sitter jag i soffan alldeles själv. Lyckades på något magiskt sätt att få bägge ungarna att somna. Så jag smög ut från sovrummet som värsta ninjan och förväntade mig att Hardy skulle vakna efter någon minut, men här sitter jag en timma senare fortfarande barnfri.
Jag ska nog vara sådär vuxen och tråkig och alldeles strax gå och lägga mig själv så att jag är pigg imorgon när det är dags att kliva upp.
Gräsänka.
Ludde for till Skövde i torsdags och kommer hem på fredag, så i en vecka får jag klara mig själv med barnen. Jag är väldigt glad över att vi har våra familjer så pass nära. Jag är imponerad över alla ensamstående och alla som har sina familjer flera mil i från, dom gör det jävlit bra!
Hade ont i magen natten till igår så jag ringde hit mamma som fick komma och vara med pojkarna medan jag fick sova under dagen, det var guld värt.
Sen blir väl rutinerna inte riktigt som vanligt när man är själv, igår fick Alexander sova lunchen på soffan framför tv:n och läggdags blev där vid 22 när "Så mycket bättre" hade slutat så gick och la oss sammtidigt alla tre. Men ska man ändå inte upp till något speciellt dagen efter så kvittar det.
Kam tycka att det är ganska mysigt nu när han är så pass stor så att han kan sitta och se en film så man kan ha lite mys i soffan. Hardy sov från halv fem till åtta igår så jag och Alexander satt och såg "Upp" som gick på femman.
Jag tror att när Hardy blir lite äldre och får lite mera rutiner kan jag nog börja uppskatta igen att Ludde åker iväg med jobbet ibland, då får jag och dom lite egen tid och vi kan göra lite som vi vill ;)
När det bara var vi tyckte jag att det var skönt när han for iväg, man fick sakna varandra och jag fick göra precis hur jag ville utan att ta hänsyn till någon annan.
