Det blir aldrig som man tänkt sig.

Min plan igår var mycket enkel och hade få punkter.
1. Sätt en väldigt trött äldre unge i bilen, åk från Skogså
2. Ungen somnar
3. Bär in en sovande unge lägg i hans säng
4. Bär in den yngre, sätt er i soffan, mys och ät godis.
 
Men som alla småbarns föräldrar vet så klaffar inte alltid planerna. Den äldre somnade aldrig, trots en längre bilsväng, den yngre vaknade efter ett tag i bilen och var tydligen vrålhungrig och skrek, fick sitta och amma i Alexanders säng och sammtidigt försöka få han att slappna av och sova, då kommer Junior in och vill tydligen också vara med, när den yngre ätit färdigt och den äldre börjat slappna av bajsar den yngre och börjar jollra högt. Jag har lite svårt att hålla mig för skratt så Alexander dras också med i det. Kvart i nio somnade barnet och jag var så trött så jag borstade tänderna och fick mig inget godis.
Kan säga att det var en trött kille som jag väckte 7:30 idag.
 
 
Det är tur att dom är söta ;)
 

Omplanering

Jag förstår inte hur svårt det ska vara. Utav sex personer så är två mamma lediga, två pluggar, en är pappa ledig alltså är det bara en kvar som jobbar men likförbannat har vi fått planera om våran träff fyra gånger, och ändå kunde inte alla vara med.
Hur är det möjligt?!
Fatta hur det blir när alla helt plötsligt jobbar, kommer måsta planera in träffar flera månader i förväg.
 
Nu känns det verkligen att hösten har kommit. Hela familjen har varit ute på gården efter middagen och fixat lite. Klippt ner guldstavarna och en buske, krattat och tagit in utemöblerna på framsidan. Alexander har hjälpt Ludde att skruva lite i trimmern, mycket duktig var han och inte alls i vägen.
Hardy sov gott i vagnen.
 
Det slår mig lite då och då att pojken blir ju två alldeles snart. Tiden går fort. Satt och tittade på kort på han idag när jag beställde till att göra "släktträdet" på förskolan. Det var nästan nyss han var så liten och ibland känns det som om han alltid har varit så här "stor".
Dom senaste dagarna har han verkligen kommit in "kan själv" fasen. Vilket är både positiv och lite jobbigt. Ibland kan han verkligen själv och det är jätte bra att han får prova på och utveckas, medan vissa saker kan han nog kanske vänta med ett tag till som att hälla från ett fullt mjölkpaket, det blir bara så mycket mer jobb för oss andra ;)
Söt är han då när han ska hjälpa till med allt och plocka undan efter sig själv när han ätit. Bara att hålla tummarna för att det håller i sig när han blir äldre.
Älskade unge.
 
 
Hardy växer också. Dom senaste dagarna har han börjat surra och le. Det där tandlösa leendet kan ju få vilken jobbig dag som helst att bli bättre.
 
 
 
RSS 2.0