Nöjd kille
Under den senaste veckan har Hardy, a.k.a Chimpans ungen som helst av allt velat sitta fast på min höft alternativt under mitt skinn 24 timmar om dygnet börjat ta sig i väg själv utan att få panik när han upptäcker att han är själv. Igår satt vi i Marias kök länge medan han var och lekte i Emilias rum helt själv, han väljer även självmant att krypa iväg från mig annars har man fått bära iväg han och smyga bort när han hittat nå att leka med. Det är skönt för alla inblandade, skönt för mig så att jag kan sitta och prata utan att ha nån i knät som inte kan bestämma sig om han ska vara uppe eller nere och blir arg, skönt för han som verkar ha blivit mycket nöjdare och skönt för människorna runt omkring som slipper höra panikgråten när jag inte är inom synhåll.
Han har även börjat sova bättre, han vaknar fortfarande på nätterna men han somnar om fortare och han kryper inte runt, över en eller försöker ställa sig upp och gormar en halvtimme.
Däremot har han lärt sig klättra upp på ikeastolarna till barnbordet, vet inte riktigt om det är helt okej men han är då sjukt nöjd.
Och jag vet att risken för att jag jinxar det här nu är grymt stor!!
Vi gjorde det!!
Planen igår var ett joggingpass på 15 km, efter 7 km säger Maria: - Men tänk om vi skulle ta halv maran när vi ändå håller på?!
Jag behövde ett tag att fundera men när vi var vid vägskälet var det bara att fortsätta. Så helt plötsligt förvandlades 15 km till 2,1 mil. Och vi gjorde det! Vi tog oss runt utan att vara helt död. Tyckte att tiden blev hyfsad: 2 timmar och 14 min. Dom tre sista kilometerna var sjukt jobbiga men det var för att vi var tvugna att fara runt i kvarteren och jaga kilometer. Kan säga att när vi skulle gå den sista biten var benen som stockar. Idag känns det ordentligt i knän pch fötter men det var värt det!!
Det skär lite i hjärtat.
I måndags var det dagen D, den dagen som Alexander skulle lämna sina nappar till ekorrbebisarna i tallen på gården. Vi hängde upp dom på morgonen innan vi for till Pernilla och Pär, det var inga problem att hänga upp dom däremot när vi satte oss i bilen så ville han ha en. När vi förklarade att han har gett bort dom nickade han och sa "men snart lämnar ekorrbebisarna tillbaka mina nappar". När vi kom hem hade ekorrbebisarna (Maria) varit och hängt upp ett paket istället för napparna. Han frågade ingenting under dan men efter Ludde läst gonatt saga och han skulle sova då braka det lös.
Det blir ju bra när han vant av sig och jag vet att han kan inte ha napparna hur länge som helst men det hade nog varit skönast om han hade valt det själv.
Det skär riktigt i hjärtat när man ser sitt barn ligga alldeles rödgråten och inte kan andas genom näsan för att han grinar så mycket och för att vara krass så är det ju vårat fel. Det är vi som har beslutat att ge han nappen från början och nu tar vi bort den trygghet han har haft från dag ett! Han grät i kanske en kvart innan han somnade med armarna runt min hals snörvlande. Men efter det har det gått bra, i tisdags ville han sova hos Maria och då hade han inte frågat om nappen och igår sov Joline över här så då hade han annat att fokusera på. Han har frågat någon gång på dan men accepterat att man förklarar att han har gett bort dom. Han fick ju en fin Elsaklänning som han har suktat efter ett tag.
Det blir ju bra när han vant av sig och jag vet att han kan inte ha napparna hur länge som helst men det hade nog varit skönast om han hade valt det själv.Med Hardy kanske vi försöker plockaden tidigare så att det inte blir lika jobbigt.
Tvådagars
Det var inte direkt igår det hände, men i helgen slog jag på stort.
Camilla har varit upp från Malmö så på fredan for jag och hon till Anna, drack vin och surrade sen for vi på öltältet. Planen var först att fara ut tidigt eftersom att Camillas flyg gick åtta på lördagmorgonen och jag är inte riktigt så kvällspigg men eftersom det spöregnade första delen av kvällen så tog vi oss inte ut förrän vid 23. Jag tyckte ändå att det var hyfsat med folk med tanke på vädret, tråkigt att det skulle vara pissväder när det väl händer nå. Camilla, Anna och Magnus drog på bränna efter ett tag men jag kände att hamnar jag där så lär jag inte vara hemma förrän jätte sent. Jag och Maria gick istället på rönnbäcks och försökte lista ut hur vi skulle ta oss hem, förr kunde man gå ut och det var oftast nån man kände som va ute och snurrade och kunde skjutsa hem en men nu förtiden är det inte riktigt så (kan hända att vi har blivit gamla). Vi ringde dom "säkra" korten vi hade (ingen av dom svarade), la ut en efterlysning på Facebook (inget napp) så vi kände att det var nog kört. Antingen blir det en promenix eller en taxi.. men lite flyt ska man ha någon gång och in på rönnbäck kliver våran kusins kompis med flickvänn. Så vi fick skjuts med dom. Nästa gång är det nog smart att fixa skjutsen innan. Så jag var hemma strax innan två, det var den tidiga kvällen.
På lördan var det trettioårsfest för Zara på hedgården. Blev bjudna på grillat och hade lekar. Jag kom jävlart tvärsist, tydligen har jag noll bollsinne. Riktigt trevligt hade vi. Mycket surr och skratt. Vi var hemma kring två snåret. Sov till klockan 11 imorse, det var också jävligt länge sen det hände. Men det var nog behövligt :)
