Under den senaste veckan har Hardy, a.k.a Chimpans ungen som helst av allt velat sitta fast på min höft alternativt under mitt skinn 24 timmar om dygnet  börjat ta sig i väg själv utan att få panik när han upptäcker att han är själv. Igår satt vi i Marias kök länge medan han var och lekte i Emilias rum helt själv, han väljer även självmant att krypa iväg från mig annars har man fått bära iväg han och smyga bort när han hittat nå att leka med. Det är skönt för alla inblandade, skönt för mig så att jag kan sitta och prata utan att ha nån i knät som inte kan bestämma sig om han ska vara uppe eller nere och blir arg, skönt för han som verkar ha blivit mycket nöjdare och skönt för människorna runt omkring som slipper höra panikgråten när jag inte är inom synhåll.