Det skär riktigt i hjärtat när man ser sitt barn ligga alldeles rödgråten och inte kan andas genom näsan för att han grinar så mycket och för att vara krass så är det ju vårat fel. Det är vi som har beslutat att ge han nappen från början och nu tar vi bort den trygghet han har haft från dag ett! Han grät i kanske en kvart innan han somnade med armarna runt min hals snörvlande. Men efter det har det gått bra, i tisdags ville han sova hos Maria och då hade han inte frågat om nappen och igår sov Joline över här så då hade han annat att fokusera på. Han har frågat någon gång på dan men accepterat att man förklarar att han har gett bort dom. Han fick ju en fin Elsaklänning som han har suktat efter ett tag.

Det blir ju bra när han vant av sig och jag vet att han kan inte ha napparna hur länge som helst men det hade nog varit skönast om han hade valt det själv.

Med Hardy kanske vi försöker plockaden tidigare så att det inte blir lika jobbigt.