Jag skrev ett långt och bra inlägg om våra två veckor i Halmstad men lyckades självklart radera bort det. Så nu blir det den korta versionen.

Två veckor hemifrån är ganska lång tid, speciellt med två barn i en lägenhet som inte riktigt är anpassat efter barn (vilken lägenhet är det?!) och när man inte har någon bil att ta sig runt med, men vi höll oss ändå underhållna under dagarna. Det fanns en öppen förskola i närheten, fina lekparker och på bibblo fanns det också saker att roa sig med. Måste säga att som mammaledig i Halstad finns det ganska mycket att hitta på. Men nog är det himla skönt här hemma där man har släkten och vännerna runt omkring sig. Människor som flyttar flera 100 mil från sina familjer och sen självla skaffar barn gör det verkligen bra. Jag är bortskämd med att ha någon jag kan ringa och fara och lämna dom hos om man behöver storhandla t.ex. och inte känner för att ta med sig barnen.

Första helgen vi var där var vi med Burström (Luddes barndoms kompis), hans tjej och deras två barn. Det var kul att träffa dom för det var ett tag sen, se hur dom fått det i ny huset. Sista helgen satte vi oss på tåget till Malmö för att hälsa på Malin, hann även med att träffa Camilla på söndan innan hon drog mot Thailand. Malmö är också en fin stad men vi har ju som varit vid fel tidpunkt. Sommaren är nog bättre att vara där. Måste ta mig råd och framförallt tid att masa mig ner till sommaren.

När vi kom hem märktes det att barnen hade saknat hemmet, leksakerna och att få fara runt som dom vill, för även fast man försöker att det ska var som hemma så är man ändå och passar och säger till när dom drar runt på saker. Man vill ju helst inte störa grannarna så mycket heller. Så dom drog fram i princip allt när vi kom hem. Men jag kände att nu har jag varit på dom i 2 veckor så det är bara att låta dom hållas.

Även om det har varit mysigt att vara alla fyra där nere så har vi beslutat att jag och barnen inte reser ner något mer, det drar iväg i pengar och Ludde sitter på dagarna och har dåligt samvete för att han pluggar och vi "bara" är i lägenheten. Så då är det bättre att vi håller oss hemma så får han komma hem på helgerna.

Det är ju inte så värst länge kvar den här svängen iallafall.

 

 

Snart är det dags att börja jobba igen, det slår mig ibland att nu är det verkligen inte länge kvar. Det ska bli skönt att få komma in i det igen men samtidigt kommer jag att sakna att vara hemma. Man har gjort sig egna rutiner och det känns som om jag oftast har fullt upp så hur jag ska hinna med att jobba också det vet jag inte ;)