Då är midsommar helgen över. Den firades i holsvattnet med familjen ögren/lundsten/byberg plus Ida, Tina, Patrik, Kent, Andreas, Moa, Jossan, Micke och Magnus, så vi blev några stycken. Har haft riktigt kul och ätit riktigt gott. Sånna här helger matar man ju bara in tills man håller på att sprängas. På lördan drog jag, Ida, Tina och Moa ut på en fiske tur baki Larssons dass i vanlig ordning. När vi fiskat en stund kollar vi mot stugan och upptäcker att en mycket svart moln är på väg åt vårat håll, jaha då var det bara att ta upp ankaret då och börja bege sig hemmåt. Om det hade varit så enkelt hade det varit bra, fick jävlart inte upp det. Länge höll vi på att slita, backa bakåt, köra frammåt och snurra runt båten men inget hjälpte. Ringde till pojkarna för att få nån hjälp men dom kunde ju inte göra så mycket.
Efter ett tag ringde Ludde upp: "-Du finns det nå ställe vid Larssons som har tak så att ni kan gå i land där? Det vräker ner här och det är på väg åt er."
Det finns som inget tak vid den stugan så vi beslutade att fara hem igen. Fick knyta en dunk kring ankarlinan och helt enkelt koppla loss det. Sen full gas mot stugan. Tycker att det är lite mäktigt när man hör och ser hur regnet vandrar, först när vi kom in i det var det inte så mycket men sen var det som om himeln öppnade sig, det gick ju ändå bra men lite smått nervös blev man när åskan dundrade och blixten lyste upp himlen. Då är det inte okej att vara i en båt mitt på sjön. Ludde och Kent fick fara och hämta ankaret sen, vi hade lyckas kila fast det under en sten så Ludde fick dyka i och lirka loss det. Lite spänning fick vi i alla fall ;)
Annars har helgen varit mycket lugn vi har som bara sutit och surrat och mått gott. Jag och Ida har lyckas få ihop lite promenad minutrar också.
Ikväll far Tulo hem, kommer att bli tomt efter lill vovven. Katten kommer nog inte att sakna han det minsta, utan han kommer nog att vara ganska glad att över att han får tillbaka sitt hem.