Har fått mig ett alldeles eget plåster, lite lurvigt är det och väger väl kring en 40-50 kg, men det är ett vädigt gulligt plåster måste jag säga. Varje morgon när man vaknar möts man av en viftande svans, ett glädjeskutt och en "kram", Ludde får också svansviftningen man han får absolut inget glädjeskutt eller "kram". Tyvärr Malin du får inte igen Tulo, jag kommer att kidnappa han. Vi har ju katten men det är inte riktigt samma sak, jo han kan vara riktigt mysig,när han vill, men sen kan han ju vända lika fort och man har en katt fast kilad i vaden eller i armen. Det är väl det som är charmen med katterna, att dom är lite oberäknliga. :)
Idag blev det ett till jogging pass, tog på mig ett bälte och kopplade fast Tulo i det. Det gick riktigt bra, men nog känner man att det är han som drar. Vi sprang 7,7km och snittade 05:12min/km inte illa. Men hade jag inte haft Tulo hade jag nog legat ganska långt baki Ludde och André. Sandra tog sig också ut med oss fast på inlines, håller tummarna för att hennes höft blir bättre snart. Jag måste ju ha min spring kompis med mig.
Nä nu blir det ut på en sista sväng med hunden sen hopp i säng. Jobb imorgon.

Ska det va så ska det va


5 Arbetspass kvar!