10,5 km är joggade. Jag måst verkligen säga att jag är riktigt imponerade utav oss. Jag trodde då inte i början av det här året att vi skulle klara av det. Mitt mål var att orka springa 1 timma till sommaren, sommar månaderna har inte riktigt börjat än och jag har nått mitt mål mer än en gång.
Den här gången förbättrade vi till och med våran tid, så nu springer vi milen på 56 minuter. Inte illa. Tydligen ska vi ner till 50 min innan tjejmilen och jag ser det inte längre som en omöjlighet med tanke på att det är tre månader kvar. Det bästa var att idag var jag inte alls döende när vi gick i mål, hade kunnat springa nån km till kändes det som. Nä det här var ett riktigt bra pass.
Vi gör det här riktigt bra!

På söndag drar Ludde till Stockholm. Då får vi helt plötsligt ett distans förhållande igen. Jaja, vi klarade ju det i två år så det här borde ju gå, han kommer ju hem på helgerna. Kan ju tycka att det är skönt att vara ensammen ibland. Men nu börjar det bli lite mera verkligt att han faktiskt ska fara till Afghanistan. Fast det känns som om det inte är någon idé att börja oroa sig och tänka så mycket på det än för det är ju ändå ett halvår kvar.