Som en upphakad LP-skiva

"Nej, låt bli, rör inte, sluta, skrik inte, kom hit, sluta spring iväg, ät upp maten, sluta sorma, bängla inte, hör du alls va jag säger?!" Det känns som om det här är dom enda orden som jag använder dagarna i ända. Jag hoppas att det här är någon sorts fas som går över snart. Det är så himla frustrerande, och även fast man försöker sätta sig ner och prata lugnt och förklarar varför man t.ex. inte får stoppa en filt över Hardys huvud eller varför man inte får kasta leksaker, så tittar han bort alternativt bara skrattar. Jag känner att tålamodet börjar ta slut och att min stubin blir bara kortare och kortare. På tisdag är det dags för förskolan att börja om så då gör han ju av me lite energi där tre dagar i veckan iallafall.
 
Helgen har spenerats i stugan, så här i efterhand så kanske det inte var den bästa helgen att fara upp med tanke på att det har snöat som fan i två dagar och stugvägen är ju inte direkt prioriterad i plognings världen. Men vi tog oss. Maria fick parkera bilen på en P-ficka där skogsvägen börjar sen var det bara att packa in alla 4 barnen och mig och Maria i pappas pickis som har två säten och ett halvt baksäte. Trångt och mysigt. Joline och Alexander var nog mest nöjda eftersom dom fick stå upp i bilen. Med tungan rätt i mun så tog vi oss ända fram, sen lyckades vi faktiskt dra i gång skotern på tredje rycket och få med oss allt på en sväng. Vi hade förberett oss med pulka och bob om skotern inte skulle starta för att promenera i djup snö med alla fyra hade nog inte varit så kul. Ludde och Robin kom på kvällen efter dom slutat jobba, skogsvägen är 5 km, det tog dom en timma att ta sig fram.
Det har inte varit så många kallgrader men däremot har det blåst och genast kändes det mycket kallare.
Hade en himla tur och stug grannens pojk var och plogade lite efter våran väg på lördan så att det gick lättare att ta sig idag. Hardy har snart löst hur man kryper, nu ihelgen har han börjat stå stadigare på alla fyra, det känns som om han har lite bråttom men ju mer han tar sig frammåt själv desto roligare tycker han att det är att vara på golvet. Alexander är väl inte lika road när han är och stör han i nå kojbygge på golvet men det är nog bara att han vänjer sig ;)
 
 


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0